älskar dig, men hatet efter det du gjorde kommer alltid att finnas där!
Har ni tänkt på hur fort saker och ting kan vända, från något bra till något dåligt, eller från något dåligt till något bra? Ena dagen kan man vara på strålande humör, pigg som en lärka och känna att livet leker, medan nästa dag är ett helvete, man kanske är sjuk eller ingenting går som man vill.. Man kan till och med älska en person ena dagen och nästa dag bli så sårad att man istället hatar den här personen. Det är sjukt.. Ibland går det inte så fort som på en dag, iaf inte om det är åt andra håller att man går från att hata till att återigen älska, eller kanske bara acceptera en människa igen..
De flesta av oss har varit med om mycket i sitt liv, och det är nog svårt att hitta någon som aldrig blivit ledsen eller sårad av något eller någon. Vissa av oss har varit med om mer, vissa mindre. Vi är väldigt olika som personer också, vissa mer ärliga andra mindre, vi handskas med saker på olika sätt, och jag är en väldigt känslig människa som tar mycket som händer väldigt hårt, jag blir lätt ledsen. Jag vill vara en hård person, jag vill vara stark, men det är jag inte. Förr lyckades jag bra med att inte visa känslor för andra när jag var ledsen men idag är jag sämre på det, jag vet inte om det är bra eller dåligt.. För några år sen kunde folk säga till mig, jag vill vara som du Ida, alltid glad, du har inga problem.. Inga problem som jag visar för er ne tänkte jag, men sa det aldrig högt. Idag kan man se lättare på mig hur jag känner, och för vissa kan jag till och med gråta helt öppet.
Hur som helst så kämpar jag just nu med att acceptera en människa på nytt, ge det en chans, gå vidare i livet, se framåt, något som jag är väldigt dålig på. Jag tycker jag sköter det bra, men mina känslor är så blandade hela tiden, jag vet att jag måste ge det en chans, annars kommer jag ångra mig, antingen blir det bättre eller så blir det sämre, men jag vet inte innan jag provat, och jag är absolut ingen människa som inte vågar ta lite risker.
Jag tänker ofta på hur man kan vara elak mot någon som alltid varit snäll mot dig. Ibland känns det som att allt är bra mellan dig och någon, vän, pojkvän, flickvän vem som helst, och helt plötsligt hugger de än med kniven i ryggen och man förstår inte riktigt vad man gjort för fel. När man ber om förklaring för att förstå väljer den här personen istället att vara ännu mer elak, ta avstånd och inte alls tänka på dina känslor. Har inte alla sympati, medkänsla och förståelse, eller vad handlar det om? Jag skulle aldrig klara av att vara elak mot någon jag en gång älskat så mkt, mot någon som aldrig sårat mig. Jag har förstås gjort människor illa i mina dar också, idag tänker jag annorlunda än förr, alla mognar vi, men jag inser mina misstag, jag försöker rätta till de som finns, det tycket jag är ett steg till att bli en bättre människa. Men som sagt tänker vi inte likadant, vissa tänker mer på sig själv än andra, jag skulle aldrig kunna sätta mig själv i första hand. Gör ni det?
De flesta av oss har varit med om mycket i sitt liv, och det är nog svårt att hitta någon som aldrig blivit ledsen eller sårad av något eller någon. Vissa av oss har varit med om mer, vissa mindre. Vi är väldigt olika som personer också, vissa mer ärliga andra mindre, vi handskas med saker på olika sätt, och jag är en väldigt känslig människa som tar mycket som händer väldigt hårt, jag blir lätt ledsen. Jag vill vara en hård person, jag vill vara stark, men det är jag inte. Förr lyckades jag bra med att inte visa känslor för andra när jag var ledsen men idag är jag sämre på det, jag vet inte om det är bra eller dåligt.. För några år sen kunde folk säga till mig, jag vill vara som du Ida, alltid glad, du har inga problem.. Inga problem som jag visar för er ne tänkte jag, men sa det aldrig högt. Idag kan man se lättare på mig hur jag känner, och för vissa kan jag till och med gråta helt öppet.
Hur som helst så kämpar jag just nu med att acceptera en människa på nytt, ge det en chans, gå vidare i livet, se framåt, något som jag är väldigt dålig på. Jag tycker jag sköter det bra, men mina känslor är så blandade hela tiden, jag vet att jag måste ge det en chans, annars kommer jag ångra mig, antingen blir det bättre eller så blir det sämre, men jag vet inte innan jag provat, och jag är absolut ingen människa som inte vågar ta lite risker.
Jag tänker ofta på hur man kan vara elak mot någon som alltid varit snäll mot dig. Ibland känns det som att allt är bra mellan dig och någon, vän, pojkvän, flickvän vem som helst, och helt plötsligt hugger de än med kniven i ryggen och man förstår inte riktigt vad man gjort för fel. När man ber om förklaring för att förstå väljer den här personen istället att vara ännu mer elak, ta avstånd och inte alls tänka på dina känslor. Har inte alla sympati, medkänsla och förståelse, eller vad handlar det om? Jag skulle aldrig klara av att vara elak mot någon jag en gång älskat så mkt, mot någon som aldrig sårat mig. Jag har förstås gjort människor illa i mina dar också, idag tänker jag annorlunda än förr, alla mognar vi, men jag inser mina misstag, jag försöker rätta till de som finns, det tycket jag är ett steg till att bli en bättre människa. Men som sagt tänker vi inte likadant, vissa tänker mer på sig själv än andra, jag skulle aldrig kunna sätta mig själv i första hand. Gör ni det?
Kommentarer
Trackback
