Skolstart
Hej på er allihopa :)
Om ni planerat att göra ngt nu under den närmsta tiden, skippa det, för det här inlägget kan bli långt ;D
Nu är första skoldagen avklarad. Det var verkligen jättekul att få träffa alla tjejerna i klassen igen, blev mkt kramande idag :) Nu är det rätt slappt i skolan dem första dagarna, det riktiga allvaret börjar på fredag, rätt onödigt att det inte börjar på måndag :O jaja. Hur som helst så känns det som jag börjar bli sjuk nu. Bra tajming nu när skolan börjar. Jag är helt chockad att jag lyckats vara frisk så länge, ja förutom när jag hade magsjuka för ngn vecka sen. Men halsen, ända sen jag var liten har jag haft ont i halsen jämt, värst på somrana då jag har haft ont i halsen varje dag i alla år. Men nu har jag varit frisk i halsen nästa hela sommaren. Eller ja man kan säga hela sommaren, för jag har inte vart så sjuk i halsen en enda gång så mkt så jag inte orkat göra ngt. Underbart! Nog om det...
Känns konstigt att ligga här, klockan är över 5, då Johan brukar komma hem från jobbet, men idag ska jag inte få träffa honom =/ Men som tur var sov han hos mig inatt iaf <3 Så nu är det "bara" 4 dagar kvar tills jag får träffa honom, usch, det kommer gå segt. Men det är bara bita i det suta äpplet och acceptera situationen. Jag vet inte riktigt, folk säger att det nog är bra att jag bor en bit bort så att vi inte träffas varje dag och tröttnar på varandra. Men jag känner inte alls så, känns inte som att jag kan tröttna. Jag vet hur lätt jag kan tröttna på killar men den här gången så känns det helt annorlunda. Jag är så glad, jag bara sprudlar av glädje varje gång Johan är i närheten, allt känns så himla bra, jag är nog den lyckligaste tjejen i hela världen!
Ett tag innan jag träffade Johan så kändes allt skit, jag blev sviken av en vän som jag känns sen så långt tillbaka att jag int ens kan minnas våran första gång vi träffades. Den sorgen var bland det värsta jag kännt, det var lika illa som att mista en person som dör. För nu är den personen som död för mig. Den vänskapen kommer aldrig tillbaka igen. Asså man vet aldrig vad som händer i framtiden och så, man ska inte säga för mkt. Men såhär säker som jag är på min sak har jag inte varit på väldigt länge. Ända sen den dagen jag fick reda på vad hon gjort har jag varit säker på min sak, jag ska aldrig förlåta henne! Jag har aldrig blivit behandlad så illa förut. Klart ovänner har man ju haft, men att kunna sjunka så långt som den här personen gjorde... ja det finns inte ord för det. Men iaf, jag vet inte ens vrf jag tog upp det igen, för till skillnad från i början när detta precis hade hänt så tänkte jag på den här personen hela tiden, precis hela tiden, vad jag än gjorde, hon fanns där och gjorde livet till ett helvete både på dagarna då jag var vaken och på nätterna när jag sov. Men idag, jag vet inte, jag vill gärna tro på att allt som händer har en mening, och att jag träffade Johan just då när jag behövde han som mest är det absolut bästa som har hänt i hela mitt liv. Så jag kanske var tvungen att gå igenom all denna skit för att få det hur bra som hellst.
Det är klart att i början sa man inte så mkt, man berättade inte så mkt om jobbiga saker och sånt för varandra. Och jag är en människa som har ganska svårt att öppna mig för ngn och att lita på ngn är det svåraste jag vet. Därför känns det så konstigt att jag kan vara så öppen mot en kille som jag vart tillsammans med i 2 ½ månad. Jag vet att det jag säger inte går vidare till ngn annan, jag vet att han lyssnar och bryr sig och gör allt för att jag ska må bra <3 Johan jag älskar dig av hela mitt hjärta, tack för att du finns!
Just nu känns allt så bra, förutom att jag bor så långt ifrån Johan då. Men jag menar, jag har vännerna jag behöver, Sofia som jag kan berätta allt för, och även en pojkvän som jag kan lita på <3, en underbar familj som gör det möjligt för mig att bo och gå i skolan här, så jag kan utbilda mig till det jag verkligen tkr om, jag har haft turen att hamna i en klass med 24 underbara tjejer, jag bor hos en familj som är så snälla och omtänksamma. Idag ska dem till och med bjuda på mat här. Dem åker ju på torsdag till spanien så då kommer vi inte se Anette och barnen på ett år, och Michelle på 1 månad. Det kan jag tycka är både roligt och tråkigt. Det är såklart väldigt skönt med ett helt hus för oss själva, men det känns så bra att komma hem till några som verkligen tar hand och bryr sig om mig och Sofia. Man märker verkligen att dem gör allt för att vi ska trivas, och även fast jag bara bott här en natt så kan jag säga att jag trivs jättebra.
Nu kom Sofia in här och sa att hon har jättetråkigt, så får väl vara lite social. Blev inte så långt som edt kunde blivit men ändå ganska långt, så hoppas ni orkade läsa ;D
Ha det bäst iaf! puss
Om ni planerat att göra ngt nu under den närmsta tiden, skippa det, för det här inlägget kan bli långt ;D
Nu är första skoldagen avklarad. Det var verkligen jättekul att få träffa alla tjejerna i klassen igen, blev mkt kramande idag :) Nu är det rätt slappt i skolan dem första dagarna, det riktiga allvaret börjar på fredag, rätt onödigt att det inte börjar på måndag :O jaja. Hur som helst så känns det som jag börjar bli sjuk nu. Bra tajming nu när skolan börjar. Jag är helt chockad att jag lyckats vara frisk så länge, ja förutom när jag hade magsjuka för ngn vecka sen. Men halsen, ända sen jag var liten har jag haft ont i halsen jämt, värst på somrana då jag har haft ont i halsen varje dag i alla år. Men nu har jag varit frisk i halsen nästa hela sommaren. Eller ja man kan säga hela sommaren, för jag har inte vart så sjuk i halsen en enda gång så mkt så jag inte orkat göra ngt. Underbart! Nog om det...
Känns konstigt att ligga här, klockan är över 5, då Johan brukar komma hem från jobbet, men idag ska jag inte få träffa honom =/ Men som tur var sov han hos mig inatt iaf <3 Så nu är det "bara" 4 dagar kvar tills jag får träffa honom, usch, det kommer gå segt. Men det är bara bita i det suta äpplet och acceptera situationen. Jag vet inte riktigt, folk säger att det nog är bra att jag bor en bit bort så att vi inte träffas varje dag och tröttnar på varandra. Men jag känner inte alls så, känns inte som att jag kan tröttna. Jag vet hur lätt jag kan tröttna på killar men den här gången så känns det helt annorlunda. Jag är så glad, jag bara sprudlar av glädje varje gång Johan är i närheten, allt känns så himla bra, jag är nog den lyckligaste tjejen i hela världen!
Ett tag innan jag träffade Johan så kändes allt skit, jag blev sviken av en vän som jag känns sen så långt tillbaka att jag int ens kan minnas våran första gång vi träffades. Den sorgen var bland det värsta jag kännt, det var lika illa som att mista en person som dör. För nu är den personen som död för mig. Den vänskapen kommer aldrig tillbaka igen. Asså man vet aldrig vad som händer i framtiden och så, man ska inte säga för mkt. Men såhär säker som jag är på min sak har jag inte varit på väldigt länge. Ända sen den dagen jag fick reda på vad hon gjort har jag varit säker på min sak, jag ska aldrig förlåta henne! Jag har aldrig blivit behandlad så illa förut. Klart ovänner har man ju haft, men att kunna sjunka så långt som den här personen gjorde... ja det finns inte ord för det. Men iaf, jag vet inte ens vrf jag tog upp det igen, för till skillnad från i början när detta precis hade hänt så tänkte jag på den här personen hela tiden, precis hela tiden, vad jag än gjorde, hon fanns där och gjorde livet till ett helvete både på dagarna då jag var vaken och på nätterna när jag sov. Men idag, jag vet inte, jag vill gärna tro på att allt som händer har en mening, och att jag träffade Johan just då när jag behövde han som mest är det absolut bästa som har hänt i hela mitt liv. Så jag kanske var tvungen att gå igenom all denna skit för att få det hur bra som hellst.
Det är klart att i början sa man inte så mkt, man berättade inte så mkt om jobbiga saker och sånt för varandra. Och jag är en människa som har ganska svårt att öppna mig för ngn och att lita på ngn är det svåraste jag vet. Därför känns det så konstigt att jag kan vara så öppen mot en kille som jag vart tillsammans med i 2 ½ månad. Jag vet att det jag säger inte går vidare till ngn annan, jag vet att han lyssnar och bryr sig och gör allt för att jag ska må bra <3 Johan jag älskar dig av hela mitt hjärta, tack för att du finns!
Just nu känns allt så bra, förutom att jag bor så långt ifrån Johan då. Men jag menar, jag har vännerna jag behöver, Sofia som jag kan berätta allt för, och även en pojkvän som jag kan lita på <3, en underbar familj som gör det möjligt för mig att bo och gå i skolan här, så jag kan utbilda mig till det jag verkligen tkr om, jag har haft turen att hamna i en klass med 24 underbara tjejer, jag bor hos en familj som är så snälla och omtänksamma. Idag ska dem till och med bjuda på mat här. Dem åker ju på torsdag till spanien så då kommer vi inte se Anette och barnen på ett år, och Michelle på 1 månad. Det kan jag tycka är både roligt och tråkigt. Det är såklart väldigt skönt med ett helt hus för oss själva, men det känns så bra att komma hem till några som verkligen tar hand och bryr sig om mig och Sofia. Man märker verkligen att dem gör allt för att vi ska trivas, och även fast jag bara bott här en natt så kan jag säga att jag trivs jättebra.
Nu kom Sofia in här och sa att hon har jättetråkigt, så får väl vara lite social. Blev inte så långt som edt kunde blivit men ändå ganska långt, så hoppas ni orkade läsa ;D
Ha det bäst iaf! puss
Kommentarer
Trackback
