:(:
Hej! Det va ett tag sen igen ja, men har inte suttit vid en dator på hur länge som helst känns det som.. Men nu ska jag ta allt från nörjan här..
I fredags efter skolan åkte jag hem som vanligt. Mamma hämtade mig eftersom Johan hade jouren. Åkte hem till mig åt tacos och så, och efter en stund kom Johan hem :) . Efter att vi hade varit hos mig en stund åkte vi hem till Johan och kollade på lets dance. Johan somnade som vanligt en stund på soffan. Jag kände att jag hade lite svårt att andas men det gick över sen.
När jag och Johan skulle gå och lägga oss kom det tillbaka. Det ringde på arbetstelefonen och Johan var tvungen att åka och hämta en buss i strömslund. Jag åkte med eftersom jag inte vågade stanna själv när jag hade så svårt att andas.
När jag satte mig i lastbilen blev det hela tiden bara värre och värre. Vi åkte till velanda först för att byta lastbil med jörgen för att sen åka vidare till strömslund. Det blev fortfarande bara värre och värre och jag visste inte vad jag skulle göra. Skakade ibland och hostade pipigt.. Johan sa att han kör mig till sjukhuset och så blev det.
Väl framme på näl fick vi vänta en stund i väntrummet innan de hämtade in mig. När en sköterska väl kom och tog hand om mig åkte Johan iväg på jobbet. Jag fick sätta mig i ett rum och berätta vad som hänt. När jag satt där blev det bara värre och värre. Han frågade om det stack i bröstet när ja andades och det gjorde det. Han gick ut och sa till några fler hur jag mådde. När han kom tillbaka hade det redan börjat sticka mer i bröstet på mig, på vänster sida. Då blev det panik, det kom in hur många som helst i rummet, de tog ekg, blodtryck, stack mig i armen och tog något prov och så kollade de även syre. Helt plötsligt började min kropp skaka helt okontrollerbart. Jag grät förstås eftersom jag var så rätt och frågade vad som hände med mig. Vi vet inte fick jag bara som svar. Och att du skakar är säkert bara för att du är rädd.
När jag låg där var jag nästan helt säker på en sak och det var att jag skulle dö. Det kändes verkligen hemskt och jag tänkte bara på att jag ville se Johan en sista gång. Och jag ville bara att han skulle berätta för de som orsakat det här att det var deras fel...
Men efter en stund fick jag reda på att det inte var ngt fel på mig. Jag pratade med många sköterskor och en läkare som försökte lugna ner mig. Dem ville veta vad som hade hänt, och ifall ngt var jobbigt i mitt liv. Vi pratade en liten stund och jag började sakta lugna ner mig och skakningarna blev allt färre. De förde mig till ett annat rum, mamma kom även dit då. Jag kände fortfarande att jag hade ont i bröstet och lite svårt att andas men det började bli bättre och bättre.
Jag var ändå tvungen att vänta i några timmar så att de kunde ta ytterligare ett prov som man skulle ta 6 timmar efter första symptom. Johan kom tillbaka när han hade bärgat bussen. Men han hann inte vara där så länge innan han var tvungen att åka på ett nytt jobb.
När de tagit provet var vi tvugna att vänta ytterligare en timme på svar. Jag och mamma somnade en stund i samma säng, och när de kom tillbaka var svaret väntat, det var inget fel vi fick åka hem. Johan var klar med jobbet en stund innan vi åkte så han hade redan åkt hem till mig och sov när jag kom hem. Det var skönt att komma hem igen och känna att allt var lugnt.
Lördag..
På lördag kväll var jag och Johan på middag hos Jari och Christel. Alla syskonen var där och deras respektive :), och som tur var fick Johan inga jobb under kvällen. Efter middagen skulle alla ut och bowla. Klockan var vid 11. Men jag kände inte att jag orkade följa med, var fortfarande trött sen fredagen och mådde inte riktigt bra. Johan ville också sova eftersom han inte visste när nästa jobb skulle komma.
Men det var lugnt hela natten till klockan 8 ungefär på söndag morgon då han åkte iväg.
Han kom hem en stund emellan åt och vi hann se en halvfilm och äta, sen blev det jobb igen och jag fick följa med. Det var jobb hela kvällen. När vi åkte kände jag att jag började få svårt att andas igen och det kändes väldigt konstigt i halsen, precis som att det skulle svullna. Så det det var bara att ta 12 tabeletter som jag ska ta ifall det blir så. Efter en stund blev det bättre.. Vi va hemma runt 2 ngn gång, och jag hade sovit någon timma i sängen bak på lastbilen. Det är väldigt skönt ska jag tala om för er :)
Måndag..
Jag lämnade in mitt cv på kicks innan jag åkte till skolan.
I skolan övade vi på olika flättekniker. Vi ska nämnligen börja lära oss lite hårstyling nu :)
Efter skolan åkte jag hem igen. Och idag tisdag är jag hemma från skolan.
Ska antagligen pendla mer hemifrån nu, känns tryggare så med tanke på andningen och allt det..
Jag och älskling har varit tillsammans i 8 månader idag <3 Det känns helt underbart.. Allting känns fortfarande så rätt, och jag vet att detta kommer hålla för alltid <3. Johan tack för att du alltid finns där, bryr dig om mig och stöttar mig. Du är det bästa som någonsin hänt mig och jag älskar dig av hela mitt hjärta. puss <3
Hoppas ni har det bra, ta hand om er <3
I fredags efter skolan åkte jag hem som vanligt. Mamma hämtade mig eftersom Johan hade jouren. Åkte hem till mig åt tacos och så, och efter en stund kom Johan hem :) . Efter att vi hade varit hos mig en stund åkte vi hem till Johan och kollade på lets dance. Johan somnade som vanligt en stund på soffan. Jag kände att jag hade lite svårt att andas men det gick över sen.
När jag och Johan skulle gå och lägga oss kom det tillbaka. Det ringde på arbetstelefonen och Johan var tvungen att åka och hämta en buss i strömslund. Jag åkte med eftersom jag inte vågade stanna själv när jag hade så svårt att andas.
När jag satte mig i lastbilen blev det hela tiden bara värre och värre. Vi åkte till velanda först för att byta lastbil med jörgen för att sen åka vidare till strömslund. Det blev fortfarande bara värre och värre och jag visste inte vad jag skulle göra. Skakade ibland och hostade pipigt.. Johan sa att han kör mig till sjukhuset och så blev det.
Väl framme på näl fick vi vänta en stund i väntrummet innan de hämtade in mig. När en sköterska väl kom och tog hand om mig åkte Johan iväg på jobbet. Jag fick sätta mig i ett rum och berätta vad som hänt. När jag satt där blev det bara värre och värre. Han frågade om det stack i bröstet när ja andades och det gjorde det. Han gick ut och sa till några fler hur jag mådde. När han kom tillbaka hade det redan börjat sticka mer i bröstet på mig, på vänster sida. Då blev det panik, det kom in hur många som helst i rummet, de tog ekg, blodtryck, stack mig i armen och tog något prov och så kollade de även syre. Helt plötsligt började min kropp skaka helt okontrollerbart. Jag grät förstås eftersom jag var så rätt och frågade vad som hände med mig. Vi vet inte fick jag bara som svar. Och att du skakar är säkert bara för att du är rädd.
När jag låg där var jag nästan helt säker på en sak och det var att jag skulle dö. Det kändes verkligen hemskt och jag tänkte bara på att jag ville se Johan en sista gång. Och jag ville bara att han skulle berätta för de som orsakat det här att det var deras fel...
Men efter en stund fick jag reda på att det inte var ngt fel på mig. Jag pratade med många sköterskor och en läkare som försökte lugna ner mig. Dem ville veta vad som hade hänt, och ifall ngt var jobbigt i mitt liv. Vi pratade en liten stund och jag började sakta lugna ner mig och skakningarna blev allt färre. De förde mig till ett annat rum, mamma kom även dit då. Jag kände fortfarande att jag hade ont i bröstet och lite svårt att andas men det började bli bättre och bättre.
Jag var ändå tvungen att vänta i några timmar så att de kunde ta ytterligare ett prov som man skulle ta 6 timmar efter första symptom. Johan kom tillbaka när han hade bärgat bussen. Men han hann inte vara där så länge innan han var tvungen att åka på ett nytt jobb.
När de tagit provet var vi tvugna att vänta ytterligare en timme på svar. Jag och mamma somnade en stund i samma säng, och när de kom tillbaka var svaret väntat, det var inget fel vi fick åka hem. Johan var klar med jobbet en stund innan vi åkte så han hade redan åkt hem till mig och sov när jag kom hem. Det var skönt att komma hem igen och känna att allt var lugnt.
Lördag..
På lördag kväll var jag och Johan på middag hos Jari och Christel. Alla syskonen var där och deras respektive :), och som tur var fick Johan inga jobb under kvällen. Efter middagen skulle alla ut och bowla. Klockan var vid 11. Men jag kände inte att jag orkade följa med, var fortfarande trött sen fredagen och mådde inte riktigt bra. Johan ville också sova eftersom han inte visste när nästa jobb skulle komma.
Men det var lugnt hela natten till klockan 8 ungefär på söndag morgon då han åkte iväg.
Han kom hem en stund emellan åt och vi hann se en halvfilm och äta, sen blev det jobb igen och jag fick följa med. Det var jobb hela kvällen. När vi åkte kände jag att jag började få svårt att andas igen och det kändes väldigt konstigt i halsen, precis som att det skulle svullna. Så det det var bara att ta 12 tabeletter som jag ska ta ifall det blir så. Efter en stund blev det bättre.. Vi va hemma runt 2 ngn gång, och jag hade sovit någon timma i sängen bak på lastbilen. Det är väldigt skönt ska jag tala om för er :)
Måndag..
Jag lämnade in mitt cv på kicks innan jag åkte till skolan.
I skolan övade vi på olika flättekniker. Vi ska nämnligen börja lära oss lite hårstyling nu :)
Efter skolan åkte jag hem igen. Och idag tisdag är jag hemma från skolan.
Ska antagligen pendla mer hemifrån nu, känns tryggare så med tanke på andningen och allt det..
Jag och älskling har varit tillsammans i 8 månader idag <3 Det känns helt underbart.. Allting känns fortfarande så rätt, och jag vet att detta kommer hålla för alltid <3. Johan tack för att du alltid finns där, bryr dig om mig och stöttar mig. Du är det bästa som någonsin hänt mig och jag älskar dig av hela mitt hjärta. puss <3
Hoppas ni har det bra, ta hand om er <3
Kommentarer
Trackback
