vänskapen <3
Skulle leta efter en bild på min mamma på bdb och hamnade istället på några helt andra bilder. Samtidigt som jag blir ledsen blir jag egentligen väldigt glad, men jag känner en stor saknad efter mycket.
På bilderna ser alla så lyckliga ut och jag vet att jag var det. Det har hänt så mycket som jag inte förstår, allting känns fortfarande så overkligt och jag önskar ibland att man kunde spola tillbaka tiden men ta med sig vissa bitar från idag.
Att sakna någon fast man egentligen vet att denna personen har betett sig som en idiot är väldigt förvirrande. Ibland vet jag inte hur jag ska göra eller vilket ben jag ska stå på. Och just nu snurrar det mer än någonsin i mitt huvud.
Jag är ledsen mer än jag önskar och hoppas och försöker intala mig själv varenda dag att jag kommer över det, att jag glömmer och kommer hitta tillbaka till mitt gamla jag. Jag vill vara den Ida som alltid var glad, var jag ledsen så syndes det inte utåt för jag ville inte lägga mina bekymmer på någonannans axlar. Folk ringde hörde av sig, vi hade roligt och fanns alltid där för varandra. Men det är väl bara att inse att det aldrig kommer bli som förr, inte ens i närheten. Men bara så ni vet allihopa, jag finns fortfarande här, jag lyser som en sol när någon av mina "gamla" vänner hör av sig till mig.
Det jag saknar nästan allra mest det är festerna hemma hos Aztor. Just för att alla var där, vi festade hela natten. Vi skrattade, dansade, fan levde livet!
Jag glömmer allt som hänt nu i några minuter, backar tillbaka till 2008 och ler. Gör det ni också!
Jag saknar er, precis som ni var då ! <3
love /ida
På bilderna ser alla så lyckliga ut och jag vet att jag var det. Det har hänt så mycket som jag inte förstår, allting känns fortfarande så overkligt och jag önskar ibland att man kunde spola tillbaka tiden men ta med sig vissa bitar från idag.
Att sakna någon fast man egentligen vet att denna personen har betett sig som en idiot är väldigt förvirrande. Ibland vet jag inte hur jag ska göra eller vilket ben jag ska stå på. Och just nu snurrar det mer än någonsin i mitt huvud.
Jag är ledsen mer än jag önskar och hoppas och försöker intala mig själv varenda dag att jag kommer över det, att jag glömmer och kommer hitta tillbaka till mitt gamla jag. Jag vill vara den Ida som alltid var glad, var jag ledsen så syndes det inte utåt för jag ville inte lägga mina bekymmer på någonannans axlar. Folk ringde hörde av sig, vi hade roligt och fanns alltid där för varandra. Men det är väl bara att inse att det aldrig kommer bli som förr, inte ens i närheten. Men bara så ni vet allihopa, jag finns fortfarande här, jag lyser som en sol när någon av mina "gamla" vänner hör av sig till mig.
Det jag saknar nästan allra mest det är festerna hemma hos Aztor. Just för att alla var där, vi festade hela natten. Vi skrattade, dansade, fan levde livet!
Jag glömmer allt som hänt nu i några minuter, backar tillbaka till 2008 och ler. Gör det ni också!
Jag saknar er, precis som ni var då ! <3
love /ida
Kommentarer
Trackback
